Det är så mkt som snurrar runt just nu att jag inte riktigt hinner känna av hur läget egentligen är. Det har varit väldigt omtumlande dagar. Så just nu känns det bara liksom tomt. Jag är uttömd på alla möjliga sätt och vis. Tömd på tårar, tömd på känslor, tömd på action, tömd på positivitet och negativitet. Jag har ingenting kvar längre. Så efter idag ska jag börja landa och ladda om på nytt.

Den senaste tiden har det hänt väldigt mkt som sagt. Både positivt och negativt. Och eftersom jag fungerar som jag gör så skyltar jag inte direkt med de negativa sakerna utan tar hand om de själv så gott det går. Men de bra sakerna, klart man vill dela det med sina nära och kära. Eller ja, i vissa fall tror man att vissa är ens nära och kära. Men ack så fel man kan ha.

Avundsjukan har alltid varit problem nummer ett för min del. Inte att jag är det utan att andra blir det och sakta men säkert kryper det fram klor och elakheter och till slut går det så långt att folk gör WHATEVER IS TAKES för att förstöra för mig. Men jag är härdad. Been there done that TOOO MANY TIMES. Denna gången trillade jag ner i gropen för det handlar om mina BARNDOMSVÄNNER, eller ja det VAR.

När jag först fick höra saker och ting så trodde jag inte ett smack på det. Jag är den som vill se med egna ögon. Så det blev att jag började vara lite försiktig och iaktta. Sen trillade det ut en massa andra saker från andra håll som helt plötsligt lade pusselbitar för mig om en annan person, och när det kom fram så lade det fram pusselbitar om ytterliggare en annan person. Det är helt jävla sjukt. Allt är bak och fram upp och ner.

Jag grät floder och jag skämms för det. För jag vet mkt bättre än så. Jag vet att det var inte värt mina tårar för fem öre. Vänner ska inte ens kunna tänka tanken att göra såna saker. Man gör inte ens såna saker mot sina medmänniskor man tycker mindre om. Det är så vidrigt att jag hade kunnat hänga upp dessa på spik. Men jag är bättre än så, så jag smutsar inte ner mig själv så istället trycker jag på delete och låter What goes around comes around ta hand om det istället.

Det mest patetiska av allt är att dessa människor verkligen tror att de kan komma undan med det och att ingenting kommer fram. Allt kommer fram förr eller senare. Men idioter är ju idioter. Och då istället vänder de på steken och målar ut MIG som boven i dramat. Första dagen grät jag floder, sen fattade jag bättre och sen var jag mest arg och ännu mer arg på mig själv för att jag tillät mig själv att må så dåligt som jag gjorde och lät det påverka mig.