Jag vet att jag är skit jobbig och omständig.. Men jag kunde inte säga nej till detta så jag flyttar bloggen en sista gång så får vi se vad som händer.. Jag hoppas ni alla följer med mig och sidan ska inte strula så mkt som den gjort förr..

Den 19:e April är årets värsta datum för min del, och hela familjens del för den sakens skull. För exakt 9 år sedan så förlorade jag min storebror i en bilolycka. Det var ett helvete för mig att ta mig ur det. Men jag lyckades otroligt nog sakta men säkert kämpa mig upp och jag kämpar fortfarande. Så när saken och ting är svårt och jag vill ge upp så tänker jag tillbaka att har jag lyckats med detta så finns det absolut ingenting jag inte klarar av.

Tiden försvinner så otroligt fort. Jag kan inte förstå att det är 9 år sedan. Denna dagen är alltid så otroligt jobbig. Varenda år så sprutar tårarna så fort jag vaknar. Jag saknar honom så fruktansvärt mkt att det inte finns ord att förklara. Denna dagen får jag sanningen rätt upp i huvudet att han verkligen är borta för evigt. Att jag aldrig någonsin får träffa honom igen. Någonstans inom mig hoppas jag att det finns ngt annat efter detta livet. Att jag en dag får möta upp dom igen. Sam, Tyson och Samantha. Det är sjukt att säga det men det finns en längtan dit. Jag kommer aldrig någonsin bli hel igen utan dom i mitt liv.

Jag trodde faktiskt helhjärtat att jag skulle vara okey idag. Men jag lurade bara mig själv. Jag har varit konstig och väldigt känslomässig flera dagar innan så jag borde egentligen ha förstått. Men jag lurade mig själv och förträngde sanningen. Tills i morse när jag vaknade så brast allting.

Jag har varit vid graven en sväng och lade blommor och det var skönt att hänga där och känna friheten på ngt sätt. När jag kom dit så tyckte jag att ngt var konstigt. När jag granskade graven så hade ngn snott mina lyktor som jag köpte för ungefär två veckor sen. Vilken idiot gör en sån sak. Vem får ens en sån tanke? Att sno någonting från en grav på en kyrkogård?? Idioter utan ngn som helst skam i kroppen. Jag blir så arg av att tänka på det. Men jag ska lägga ner det nu och låta What goes around comes around ta hand om det. De kommer få det de förtjänar en vacker dag.

Jag har en klump i magen och det gör så ont att tänka på sanningen. Tårarna bränner i ögonen hela tiden.

Du var min storebror, min idol och min bästa vän. Du var mitt allt. Du förstod alltid mig som ingen annan gjorde och du gjorde alltid allting för mig. Jag kan inte förstå att du är borta i all evighet. Allting gick så fort. Jag försöker tänka tillbaka till alla fina stunder vi hade tillsammans. Men det känns som om med tiden som går så försvinner mina minnen sakta men säkert. Och att jag på äldra dar inte hade så många minnen med dig för vi träffades inte så ofta eftersom du läste på högskolan i annan stad.

Någonting som tynger mig så fruktansvärt mkt är att om inte jag hade känt mig ensam och velat att du skulle flytta tillbaka så hade detta aldrig hänt. Jag vet att du inte hade velat att jag skulle tänka så och att det inte är mitt fel men det går inte att låta bli. Jag vet inte om det är lättare att skylla på mig själv?? Någonting annat som också tynger mig är att vi skiljdes åt som ovänner. Vi bråkar aldrig någonsin men vi gjorde det då. Över en jävla skitsak som egentligen var så jävla obetydelsefull men som blev så allvarlig.

Du försökte bli sams med mig och bjuda över mig på middag men jag hade för mkt stolthet och sa att jag skulle fundera över saken. Jag hann aldrig komma för den dagen var din sista dag. Så det sista jag egentligen sa till dig var att jag hatade dig och inte brydde mig om du skulle försvinna förevigt.

Jag var ung och idiotisk och visste inte ens va fan som kom ur från min mun. Men jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att det skulle bli till verklighet veckan efter.

Jag hoppas med hela mitt hjärta att du innerst inne visste att jag inte menade ngnting jag sa utan att du betydde allt för mig.

Ni vet han den dära glada, trevliga runda och gula saken som man lätt blir så kär i, han den där herr sol. Just nu lyser hela han och det är varmt och skönt och helt enkelt underbart.. Jag är helt förtrollad.. Jag är helt kär.. I herr sol.. Det går inte att beskriva med ord..

Jag är så trött att jag varken kan stava ut eller in.. Jag hade ett möte och pratade om en grejj och jag skulle säga brother, vi pratade engelska, det blev inte riktigt brother utan det blev BLADDER.. Hur i helvete det hände det har jag ingen aning om.. haha.. Men det blir bra.. Ingenting blir dåligt om man inte tror att det ska bli dåligt, på ett eller annat sätt blir det bra..

Sen sist har det inte varit så mkt förändringar faktiskt.. Jag kämpar fortf. och står på mig.. Snart blir allting bra igen och jag kan genuint vara lycklig.. Nu slänger jag mest bara på en mask och är glad så gott det går.. Men jag lyckas smitta av mig till folk i min omgivning och få de att verkligen må bra och vara glada.. och bara det betyder mkt för mig även om leendet är falskt för min del.. Men det gör ingenting.. Andras framgång och lycka blir tillslut ens egen framgång och lycka.. =))

Idag är det Tisdag men det känns som om det vore måndag, alltså en ny vecka. Med nya andetag och nya möjligheter. Å andra sidan är det inte så tokigt att det känns så. Hehe. Idag var jag uppe med tuppen, konstigt nog var det inte segt att gå upp halv sju fast jag knappt sovit. Solen sken ju, då kan det inget annat vara än underbart.

Just nu sitter jag i en massa telefonköer, HATAR DET, därför jag alltid drar ut på vissa viktiga telefonsamtal för jag pallar inte köerna. Tar ju så mkt onödig tid som jag inte har råd att spilla. Sen är det dags att bege mig på ett super viktigt möte, jag är så nervös att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Men jag VET att det kommer bli KANON. Jag kommer ta dom med STORM. Haha..!!!

Senare idag kommer en vän till mig och hälsar på. Hon ska sitta på tåg i nästan fyra timmar medan jag ska rusa rundor och hitta pusselbitar till mitt liv. Jag har inte träffat henne på flera år, vi har inte ens pratat i telefon på flera år, vi bestämde på sms att vi skulle ses. Haha. Så sjukt egentligen. Det kommer bli intressant att se hur det kommer att gå. Det slutade ju inte så fint sist. Men men jag får väl hoppas att folk växer upp? Återstår att se helt enkelt.

Jag lovade mig själv att igår var sista dagen jag fick grubbla över de gråa molnet som legat över mig på påskhelgen.. För idag är det en ny vecka med nya möjligheter.. Men på något konstigt sätt känns det inte som en ny vecka.. Bara för det är en röd dag.. Känns som helg fortfarande.. Hur som helst så MÅSTE jag sluta grubbla och ta tag i mig själv igen.. Jävla tramseri..

Så igårkväll avslutade jag de kapitlet och idag börjar vi på ett nytt.. De sista tårarna är fällda och de sista minnena är raderade.. De kapitlet var underbart så länge det varade.. De rosa molnen som jag trodde jag svävade på var underbara.. Men någongång måste man tillbaka till verkligheten och inse sanningen eftersom allting ändå inte var hundra.. Jag fördes in i en sagovärld där allting var underbart och bara så toppen.. Jag kände mig som en prinsessa.. Och jag blev behandlad och uppvaktad som en prinsessa.. Allting var lycka och alla problem lade jag bakom mig.. Men det var bara en saga.. With no happy ending.. So now I´m done..

Jag har alltid levt efter att aldrig ha ångest över det som har hänt eller ens ångra sig. Stå för det man har gjort och sagt och blir det fel så ska man lära sig och gå vidare. Se det som en nyttig läxa istället för att må dåligt och ha ångest. Men denna gången börjar jag undra om jag inte ångrar mig och tom har ångest för beslutet jag tog och vägen jag valde att gå.

Saker och ting förändras så fruktansvärt snabbt och poff så är allting borta med vinden. Verkligen bara boom helt spårlöst försvunnet. Jag är ett kontrollfreak som verkligen hatar när det dyker upp situationer där jag inte har kontroll. Just nu mår jag dåligt över att det blev som det blev och allting.

MEN jag vet att min magkänsla ALLTID har rätt och att jag i slutändan gjorde rätt val och sa rätt saker. Även om det är sjukt jobbigt nu så vet jag att det snart kommer gå över och det kommer öppna andra dörrar för mig som får mig senare att inse att jag gjorde rätt iallafall. Det viktigaste av allt är att jag lärt mig en läxa och att det inte var undantaget som bekräftade regeln, att det VAR regeln och misstaget.

Jag kan också vända på det och ta allt med en nypa salt och säga att det var ett sju helvetets aprilskämt som ingen någonsin kommer kunna klå....

Det är ganska häftigt hur ens känslor kan växla så fruktansvärt snabbt och med så stort mellanrum.. Från verkligen himmel till jord känsla.. Igår var jag så himla nervös.. Jag har inte varit så nervös på jag vet inte hur länge.. Jag längtade som ett barn på julafton.. Jag kände mig så himla lycklig.. Jag kände mig lycklig hela dagen och kvällen och ja.. Fram tills i morse..

När jag började granska mig själv och insåg att mina känslor är inte äkta.. Dessa känslor har jag bara målat fram och placerat dit hela tiden.. Jag är inte lycklig.. Lyckoruset var bara falsk marknadsföring.. Jag fattar inte.. Vad hände på vägen?? Hur kunde allt bara vara falskt??

Det är så jävla typiskt mig att vilja ha något så jävla mkt.. Något som jag nästan inte kan få.. Jag bara längtar och kämpar ihjäl mig.. Sen när jag får som jag vill så bara vill jag sticka och gömma mig.. Då vill jag inte mer.. Då var allt bara fake fake fake.. Så har det alltid varit och så kommer det alltid vara.. Varenda gång lurar jag mig själv.. Hur fan lyckas man med det??

Just nu vet jag varken in eller ut.. Bak eller fram.. Jag är så nergräven att det finns bara inte.. Tårarna sprutar hej vilt och det går inte att få stopp på. Jag är utom kontroll. Häromdagen svimmade jag på tåget på vägen till jobbet och vaknade upp på sjukhuset. Vrålskrek för jag hade ingen aning om vad som hade hänt när jag vaknade. Tittade på mig själv och såg dropp, slangar och en massa plåster och hål i armen. Kan inte komma ihåg sist jag var så rädd. Lugnet hade börjat lägga sig idag. Tills jag fick reda på värsta bomben innan idag.

Min älskade Daddy ligger inne på lasarettet och har gjort det sen i måndags. Han fick åka in och akutopereras. Jag trodde inte mina ögon när jag läste det på smset. Det var inte meningen att det skulle komma ut från min styvsyster eftersom Daddy har varit noggrann med att det inte ska komma ut. Speciellt inte med tanke på hur det själv ligger till med mig. Jag har varit så orolig över mig själv. Rädd eftersom läkarna inte haft ngt svar. Men helt plötsligt har ingenting någon betydelse längre.

Daddy är det viktigaste. Och jag fick höra det som jag varit så rädd för att höra väldigt väldigt länge. Sanningen ligger på bordet och jag vet inte hur jag ska kunna hantera det. Det råkade också bara komma ut. Han ville inte att någon ska veta. Han vill inte att folk ska tycka synd om honom. Han ville berätta när han var redo. En i taget. Han kommer aldrig vara redo att berätta för mig. Jag kommer aldrig få höra sanningen från honom.

Dagen det kan vara försent skrämmer mig så in i helvete. Och den dagen kan vara nära. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna ställa mig upp igen. Jag säger inte OM för jag kommer göra det. Oavsett hur svårt det är. Men jag vet verkligen inte HUR jag ska göra det. Det gör så ont och jag är livrädd.

Det sjukaste av allt är att de senaste nätterna har jag sovit så konstigt. Jag har sovit väldigt oroligt och haft konstiga mardrömmar. Som om något inte stod rätt till. Jag ville inte skrämma mig själv och tänkte att det är nog bara för jag är orolig för det som hände mig häromdagen. Plus att sjukhuset skrämmer mig så självklart kan jag inte sova gott här. Jag fick ett jättefint sms igår att jag är den starkaste och att jag klarar allting.

Då slog en tanke mig helt plötsligt imorse. Jag tänkte på en vän till mig som förlorade båda sina föräldrar väldigt tight inpå. Jag beundrar henne att hon är så stark och att jag aldrig hade klarat mig utan mina föräldrar. Men någon gång tar livet slut men jag trodde aldrig jag skulle vara så nära på att behöva uppleva det när som helst.
Jag har alltid tyckt att förlora en storebror när jag var 12, det räckte för mig i resten av mitt liv. Jag vill inte behöva genomgå sånt fler gånger.

Just nu önskar jag mest av allt att någon kunde dra i mig och väcka mig och säga att allt bara är en dröm. En helvetes mardröm som jag inte behöver genomgå. För de ljuset vet jag inte hur jag ska hitta.

Innan idag blev jag serverad detta till frukost och en modetidning med en massa vårnyheter. Väldigt goda mackor med kalkon, ost, sallad och gurka. PLUS mitt favoritte, PLUS varm choklad, PLUS en tidning fullsmockad med kläder, skor och accessoarer (hur det nu stavas). En massa alternativ och Det var en dröm för mig när jag såg det. Men när jag satte tänderna i mackorna så dog hoppet. Och när jag började bläddra i tidningen så dog hoppet igen. Mackorna smakade verkligen ingenting och jag blev bara mer yr av att bläddra i katalogen. Ingenting fel på varken mackorna eller tidningen.

Men när jag inte mår bra så passar ingenting. Fick dåligt samvete av att jag inte kunde äta när någon ansträngt sig så för att ta hand om mig. Men jag har aldrig påstått att jag är lätt att handskas med. Varken som frisk eller sjuk. Haha!! But you love me anyway.. =o) ♥♥♥ Och jag drack upp teet.. =o)

Hela min inkorg är fullproppad med mail som jag inte har orkat ta hand om. Så det kommer bli rolig nördtajm sen när jag orkar vända mig om. Haha. Tur de uppfann bärbara datorer så att man kan sköta sitt jobb från sjuksängen. Eller FÖRSÖKA IAF. Jag vet inte vad det är med mig. Mår så sjukt illa och har ont i huvudet hela tiden. Det blir lite bättre och sen blir det kaos igen. Men som Smulan alltid säger till mig. Det sitter mentalt. Haha. Så om ett litet tag är jag frisk som en jag vet inte vad och jag ska bege mig ut och rädda världen igen. Hahaha.. Något i den stilen iallafall..

Det är så mkt som snurrar runt just nu att jag inte riktigt hinner känna av hur läget egentligen är. Det har varit väldigt omtumlande dagar. Så just nu känns det bara liksom tomt. Jag är uttömd på alla möjliga sätt och vis. Tömd på tårar, tömd på känslor, tömd på action, tömd på positivitet och negativitet. Jag har ingenting kvar längre. Så efter idag ska jag börja landa och ladda om på nytt.

Den senaste tiden har det hänt väldigt mkt som sagt. Både positivt och negativt. Och eftersom jag fungerar som jag gör så skyltar jag inte direkt med de negativa sakerna utan tar hand om de själv så gott det går. Men de bra sakerna, klart man vill dela det med sina nära och kära. Eller ja, i vissa fall tror man att vissa är ens nära och kära. Men ack så fel man kan ha.

Avundsjukan har alltid varit problem nummer ett för min del. Inte att jag är det utan att andra blir det och sakta men säkert kryper det fram klor och elakheter och till slut går det så långt att folk gör WHATEVER IS TAKES för att förstöra för mig. Men jag är härdad. Been there done that TOOO MANY TIMES. Denna gången trillade jag ner i gropen för det handlar om mina BARNDOMSVÄNNER, eller ja det VAR.

När jag först fick höra saker och ting så trodde jag inte ett smack på det. Jag är den som vill se med egna ögon. Så det blev att jag började vara lite försiktig och iaktta. Sen trillade det ut en massa andra saker från andra håll som helt plötsligt lade pusselbitar för mig om en annan person, och när det kom fram så lade det fram pusselbitar om ytterliggare en annan person. Det är helt jävla sjukt. Allt är bak och fram upp och ner.

Jag grät floder och jag skämms för det. För jag vet mkt bättre än så. Jag vet att det var inte värt mina tårar för fem öre. Vänner ska inte ens kunna tänka tanken att göra såna saker. Man gör inte ens såna saker mot sina medmänniskor man tycker mindre om. Det är så vidrigt att jag hade kunnat hänga upp dessa på spik. Men jag är bättre än så, så jag smutsar inte ner mig själv så istället trycker jag på delete och låter What goes around comes around ta hand om det istället.

Det mest patetiska av allt är att dessa människor verkligen tror att de kan komma undan med det och att ingenting kommer fram. Allt kommer fram förr eller senare. Men idioter är ju idioter. Och då istället vänder de på steken och målar ut MIG som boven i dramat. Första dagen grät jag floder, sen fattade jag bättre och sen var jag mest arg och ännu mer arg på mig själv för att jag tillät mig själv att må så dåligt som jag gjorde och lät det påverka mig.

Vad ska jag bli när jag blir stor?? Jag har alltid gått på magkänslan och det är väldigt sällan min magkänsla har fel. Jag har tagit många stora och viktiga beslut, och det är vad min magkänsla säger att göra, gå det hållet. Men de senaste dagarna har jag tvivlat supermkt på mig själv och på min magkänsla.

Är det verkligen rätt beslut jag tar? Är det verkligen så jag vill ha det? Är det verkligen så jag vill leva? Osv osv osv. Det är så många om, men, ifall, att. Och det ska det absolut inte behöva vara. Lyssna på magkänslan och ångra aldrig ett beslut. I know that stuff. But still.. Why?? Jag tvivlar på mig själv. Det är något som är väldigt fel.

I flera månader har jag gått och väntat på denna dagen. Denna dagen anländer äntligen och jag borde vara eld och lågor och superglad. Men istället känner jag att tårarna bränner och vill komma ut. Men de får inte komma ut. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen just nu. Jag vet inte vilken röst jag ska lyssna på. Just nu vill jag ha ett hål att krypa in i. Jag vill gömma mig ett litet tag och andas och smälta allting. Fast är det det jag verkligen vill??

Neah det är inte jag. Jag antar utmaningar DIREKT och inte skjuter fram på dom. Se, jag är så jävla osäker på mig själv tom. Vad är felet.

Jag borde njuta av denna dagen. Detta är bara början. Jag ska gräva fram mitt egna jag duger igen. Den här idioten jag duger inte gillar jag inte för fem öre. Stick och brinn!!!!!!!

Fick precis reda på en sak som jag kollade upp lite närmare på och det stämde som sagt. Helt otroligt. Hur folk kan ljuga en rakt upp i ansiktet och spela oskyldig. Jag har sagt att jag ska vara snäll och inte göra uppror men nu jävlar. Denna människan har valt helt fel människa att försöka gå bakom ryggen hos. You wanna play with me I play with you. Synd bara att hon valt helt fel bitch att jävlas med. =o)

Idag skulle vi leka lite med mitt hår. Vi skulle göra en förändring inför våren. Vi skulle omvandla mina kolafärgade slingor till något lite mörkare. Vi valde ut skitsnygga KALLA Mocca färger. Men jag vettefan om min kära kollega blandade fel eller vad hon gjorde. Det blev skitsnyggt men det är alldeles för varmt för min smak. Det är brunt åt det varma/röda hållet. SÅ NEJ NEJ NEJ NEJ OCH NEJ. Så kan vi inte ha det. Alla tyckte det var skitsnyggt och jag har lovat att tvätta det ett par gånger innan jag bestämmer mig för vad jag tycker eftersom de tror att det röda kommer släppa eftersom det är en toning.

Men jag VET redan att jag inte kommer gilla det då heller. Det blev FÖR mörkt och FÖR varmt. Så var det med detta. Hahaha. Jävla kräsna jävel jag vet. Men så är det när man är utbildad, den värsta kunden någonsin. Om jag tycker synd om min kollega som måste stå ut med mig? Klart jag gör. haha..

Just nu är jag så ilsken att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Också är jag förvirrad. Jätte förvirrad. Jag undrar vad jag ska göra när jag blir stor? Och säg fan inte bli större eller längre som alla andra för nästa som säger det kommer jag smälla med en stekpanna asså.. hahaha..

Just nu är det väldigt blandade känslor. På gott och ont. Det är både negativa och positiva känslor. Den största delen av eftermiddagen gick åt lite negativa känslor och tankar, vart det kom ifrån det har jag ingen aning om. Vissa människor har den styrkan att dra fram det hos mig genom att bara öppna sin jävla flabb. Jag blir så arg, jag blir mest arg över mig själv att jag låter mig påverkas.

Men jag är samtidigt glad att de idioterna finns runt omkring mig, ett litet tag till iallafall, jag håller på att skaka av mig väldigt många men det finns ett par enstaka få kvar. Samtidigt som de gör det dåligt för mig så hittar jag min styrka att själv omvandla det negativa till en positiv styrka. Jag låter mig själv falla i gropen ett litet tag men sen drar jag mig själv i kragen och slår mig med stekpannan att såhär skall det inte vara. Såhär skall jag inte må. Oavsett vad och hur situationer än är så ska jag ändå göra mitt bästa för att må bra, känna att jag mår bra.

Den enda som säger de rätta och perfekta sakerna som jag behöver höra oavsett vad, det är Marcus. Jag fick inte tag på honom så Les Brown på youtube fick duga. Hahaha.. Men han är inte så tokig han heller... Sen hade Marcus äntligen tid med mig och bankade lite vett i skallen så det började att kännas bra igen.. Han plockade upp mig..

Det är mkt som händer runt omkring.. Mkt förändringar.. Mkt nytt.. Mkt känslor.. Massa massa massa.. Massa för mkt.. Men vet ni vad.. Jag kommer klara det GALANT.. =o) Jag älskar mig själv väldigt mkt och tror på mig själv väldigt mkt jag vet.. Hahaha.. Men tror man det är omöjligt så har man redan där satt sitt mål..

And for you baby.. Thats why you love me.. ♥♥♥

Igår var en så sjukt intensiv dag på jobb att jag blev ju knas i bollen, eller ännu mer knas kanske det heter för jag är ju alltid knas, typ ngt i den stilen. =o) Tiden gick ändå fort. Jag fick ett samtal, eller jag hade ett missat samtal och ett röstmeddelande från en mkt förvirrande människa. Haha. Som äntligen befann sig i Skåneland och äntligen har tid med mig.

Jag var så stressad så jag vet inte vad vi bestämde men vi bestämde iallafall att vi skulle ses efter jobb. Sen fick jag en idé om att vi skulle laga mat och dricka vin, oväntat att JAG skulle vilja äta va? haha... Kom på att jag är ledig från salongen idag, FÖR att jag egentligen har MASSOR att göra och ta tag i. Men vad gör man inte för ngn som betyder någonting för en. Så idag vill jag inte vara vuxen och ta tag i saker utan idag ska jag vara oansvarig och bara jäsa. Haha. Jag önska. Har precis varit ute på powerwalk med vargen och nu är det dags att komma tillbaka till verkligheten. Lite lättare när man hunnit bli nykter. Hur lyckas jag alltid spåra ur? Ja iofs det var ju bara mitt förnamn igår. Men men.. Tillbaka till igår..

Köpte lite vin, handlade lite mat, kom hem jättesent och åt och sen skulle vi dricka lite vin och mysa och umgås. Jag sa två glas vin till mig själv, och jag är ju känd som svampen men har jag sagt två glas vin så menar jag två glas vin. Men igår blev det två FLASKOR vin. Hur det hände?? Tjaa??

Det var gott iaf och väldigt trevligt. Jag pratade så mkt att jag började tappa rösten och var nog i säng klockan halv sex på morgonen?? hahaha.. DÅ har man mkt att prata om.. Herre min sköna sko ja..

Summan av kardemumman var att det var så jävla trevligt och det kändes så underbart på alla möjliga sätt.. Som om det alltid varit såhär.. Ja jag vet inte det går inte att beskriva men det är så kaaaaanon ändå så.. =o)

Jag har sovit i nästan fem timmar och jag har nog precis blivit lite nykter.. haha.. Förresten vi åt en bamsefrukost med jättegoda mackor.. Mmmmm.. Kommer inte ihåg senast jag åt en mysig och lugn frukost HEMMA.. Ville ha oboy men glömde köpa mjölk igår.. =( Istället fick jag Yoghurt fnatt och köpte femtioåtta olika sorter, nej kanske inte riktigt femtioåtta men för många.. Jag som inte ens brukar äta Yoghurt? Hahaha..

Nej nu måste jag bli vuxen och ansvarig igen och ringa ett par samtal och skriva ett par papper..

Det heter väl så när man gör en massa saker samtidigt?? Haha.. Hur som helst så städar jag för fulla muggar och jobbar samtidigt, samtidigt som jag försöker få det att gå ihop så jag hinner sticka iväg på en snabb fika med Swompy och company men det ser jävligt mörkt ut just nu. Jag har ingen tid förutom idag att bli klar med det jag måste bli klar med innan jag behöver det. Nu blev det invecklat men det är ändå så jävla kanon. Hahaha.

Jag älskar mina nya microdukar, dessutom är det såna fina vårfärger, ljusa mysiga färger. Jag låter som en riktig städerska. Hahaha. Men fan en städfreak städar inte med wettexdukar det fattar alla. Måste ha microdukar så inte allt damm flyger rundor igen så man måste städa efter minuter. Jaja ni fattar ingenting men skitsamma. Det är kliniskt rent iallafall, det viktigaste. haha..

Var ute på en lång powerwalk med vargen imorse. Jättemkt folk ute, man märker verkligen solen tittat fram för alla är så trevliga och det är massor med folk ute. Stötte på en liten flicka som beundrade vargen lite och sen tittade hon på mina naglar sen undrar hon vad jag ska göra. Så säger jag att jag ska hem och städa. Hon ser helt förskräckt ut och svarar "SKA DU VERKLIGEN STÄDA MED DINA FINA ROSA NAGLAR". Sen undrar hon också vem som har gjort mina naglar och varför denna hemska människa bara har målat rosa längst ut på naglen och glömt resten av naglen. Hon tyckte inte det var snällt gjort sen gick hon. Hahaha.. Söta unge..

Fick precis ett jättefint mail från en barndomsvän jag inte har träffat på snart ett halvår. Jag längtar tills hon kommer till Sverige så vi kan kramas och uppdatera varann om allt.

Tjejer och avundsjuka går hand i hand förr eller senare. Det är jävligt svårt för en tjej att genuint och verkligen äkta önska någon annan grattis som det går bättre för. Och jag har alltid haft problem med tjejkompisar, det funkar ett tag men sen skär det sig alltid. Men hon är en av de FÅ som har varit i mitt liv i många många år. Vi hörs inte alls ofta och ses inte alls ofta men jag vet att hon alltid finns när jag väl behöver och hon gör alltid så gott hon kan. Allt hon säger menar hon. Det kan komma elaka saker och snälla saker men hon menar alltid väl och är alltid ärlig. Hon stöttar alltid mig oavsett mina val. Ibland tar jag en väg fast jag vet att det är mindre bra och då säger hon också att jag är väl medveten om riskerna men om jag trillar så finns hon och plockar upp mig.

Nej nu måste jag verkligen fortsätta om jag ens ska komma någonvart med alla måsten. =o)