Jag kan inte riktigt sätta ord på det jag vill.. Dessa dagarna, eller rättare sagt dessa veckorna, jag har inte riktigt varit mig själv.. Allting var så sjukt bra och någonting hände på vägen.. Helt plötsligt blev allting så jävla komplicerat.. Och jag blir så arg på mig själv för min magkänsla har aldrig fel, varför lyssnar jag inte på mig själv från första början?? Jag lovade mig själv att inte trassla till det för mig själv detta året, och året började så jävla underbart.. Sen självklart ska det dyka upp någonting som rör om i grytan.. Och jag tillät det att göra det.. Lätt och lagom slut med det nu..

Klockan 10.40 imorgon lyfter planet mot Las Vegas och då har jag lovat mig själv att dumpa allting på vägen och lämna allt skit och börja om på ny kula.. Allting ska kännas bättre och vara bättre redan när jag kommer fram och en ännu mer förbättrad version när jag kommer tillbaka..

Omtänksamhet i all ära men när folk börjar ta en förgivet så är det nog asså.. Mina höga murar har alltid funnits av en anledning och nu är det verkligen hög tid och stor anledning till att plocka fram dom igen, för min egen skull. Detta var ju mitt år, mitt spel och mina regler. Sooo fuck it..

Det är massor av grejjor som jag kommer lämna kvar i mitt förflutna och många människor som jag kommer lämna i mitt förflutna.. Kommer gräva ner det så långt det går och det får aldrig någonsin ens titta upp.. Det är ett egentligen så jävla enkelt val.. Det som får mig att må dåligt det stoppar jag undan.. Så varför så jävla många, om, men, ifall, att?? Jag tycker inte alls om mig själv just nu..

Tårarna sitter i halsen och kryper fram i ögonen så fort jag låter tankarna spinna..

Kan inte, vill inte och ska inte mer..